Vad, hur och varför

Pedagogisk dokumentation - Att fånga lärandet

Vad är viktigare än att fånga lärandet? Hur kan man fånga och låta andra bli fångade i det som kallas utveckling/lärande?

Det är vad allt handlar om. Att kunna kommunicera lärandet till andra så att de växer och blir de individer det har förutsättningar och vilja till.

Tack för många tankar och reflektioner. Jag ska försöka förtydliga mig genom att försöka ge er min syn på lärandets kärna.

Att bli medveten om mitt pedagogiska värv måste vara pudelns kärna. Att jag ser min undervisning i relation till vad som faktiskt händer i undervisningen/klassrummet. Att jag kan dra lärdomar och förändra mitt sätt att undervisa om det är vad som krävs. Att hitta nya sätt att tänka att hitta vägar till att se mitt eget lärande liksom elevernas. Att också kunna problematisera till andra (pedagoger) för att i arbetslaget kunna tolka och visualisera vad som behöver göras eller få tips om hur man kan gå vidare när man kört fast. Att bli tydlig i en lärande kommunikation för att utmana mig själv och eleverna och dessutom utveckla mig själv och bli synlig i samtalet med eleverna och kollegorna i klassrumssituationen. Det är också viktigt att kunna skapa nya utmaningar. Det kan man i bland göra ”Genom att synliggöra olikheterna och prova någon annan strategi för att komma vidare.” Wehner-Godées skriver på s. 103

För att uppnå dessa lärandeprocesser kan man använda sig av olika dokumentationsverktyg, som Wehner-Godées, beskriver i sin bok ”Att fånga lärandet”. Hon skriver bland annat om att använda papper och penna och att fylla i olika dokumentationsmallar, något som vi inom skolan kanske ofta har gjort -ibland med framgång och i bland utan. Vad är dokumentation utan reflektion och kommunikation. Hon nämner också att man kan använda sig av ljudinspelare, kamera, videokamera och att använda datorn som ett dokumentationsverktyg. 

I och med surfplattornas intåg i klassrummen så underlättar det verksamheten och dokumentationen avsevärt. I dag kan eleverna spela in olika redovisningar och att själva reflektera över vad som hände och vad som kom ut av det de hade gjort tillsammans med mig eller i grupp. Wehner-Godées beskriver och klargör de ovan nämnda verktygens fördelar och visar på metodiken bakom verktygen. Det är fantastiskt hur snabbt utvecklingen sker i och med digitaliseringen i skolan/förskolan Alla olika verktyg hon ovan nämner finns nu i ett och samma verktyg - iPad.

Att reflektera över sin egen reflektion är ett grannlaga arbete och kräver en förståelse över hur man fungerar som pedagog och människa. Att reflektera tillsammans i lärgrupper eller arbetslag är en oerhört lärorik process som lyfter den egna tanken till andra nivåer än det man kunde komma på själv. Därför har jag mått bra och utvecklats i min lärgrupp när vi bland annat diskuterat pedagogisk dokumentation och litteraturen bland annat ”den svårfångade reflektion” som var en utmaning. Den krävde många ”tankekullerbyttor” Tankar man annars inte hade själv hade tänkt kommer i ett nytt ljus i det pedagogiska samtalet. ”Då blir den gemensamma diskussionen och reflektionen fortbildning. ”Varför pedagogisk diskussion sid. 73

Att arbeta som pedagog/lärare är ofta, men inte alltid, ett ensamt arbete där de egna tankarna har fått väga tungt. I ett utvecklande samtal - bedömande samtal när man måste ge ett omdöme om andra personer/elever så sitter man och väger ord och tankar på guldvåg.
Därför är det som Carlina Rinaldi i boken ”Varför pedagogisk dokumentation” på sidan 78 nämner ”Att ha makt innebär alltid ett ansvar för de val jag som pedagog ställs inför” och lite längre ner på samma sida så kommer det förlösande partiet där Rinaldi skriver ”så behöver man andras subjektiva analyser och åsikter för att göra  - inte en sannare analys eller tolkning, men - tolkning som är baserad på ett samarbete och ett gemensamt ansvar. Det här är kärnan i det pedagogiska arbetet. Vi måste kunna se helheten för att kunna göra bedömningar som stärker och lyfter de unga människor vi har att utbilda / utveckla till individer i ett större sammanhang.

Det är en självklarhet att den den egna reflektionen ska utgå från den beprövade forskningen. Att läraren ska vara en medresenär i den fria lekens alla vindlingar, den som ser till att det finns många saker att leka med och miljöer som signalerar ”kom och lek” som Eli Åm beskriver i Leken ur barnets perspektiv (1993) sid. 93 

Att fånga lärandet ser jag som en tydlig koppling till pedagogens viktigaste uppgift. Att fånga eleven där hon är och stimulera och mata på med problematiska övningar och klassrumsmiljöer som signalerar  ”Kom och lär.” 

Jag tror även på miljöns kraft. Jag tror att i rätt miljö, i rätt klassrumsmiljö rätt pedagogisk miljö  så kan det skapas utveckling som inte annars hade blivit till. Därför blir jag glad när jag läser ”Rummen talar, de kommunicerar sina koder......Med ett språk som är mäktigare än ordet, kommunicerar det pedagogiska rummet till barnet.....” Nordin Hultman 1996 sid. 43 Att fånga lärandet. 

Det ger oss pedagoger en möjlighet att reflektera över den inlärningsmiljö som vi dagligen utsätter/placerar våra elever i. Att genom dokumentation och samtal fråga efter ”hur lär du dig bäst” ger signaler till hur vi ska/kan använda det pedagogisk rummet. Att liksom författaren dyka ner i den pedagogiska dokumentationen och utforska:

”Vad kommunicerar miljön?” Finns det skillnader i vad rummet kommunicerar till den enskilde?" Det här var viktiga frågeställningar tyckte jag när jag läste avsnittet I händelserna centrum och avsnittet Nycklar till vår minnen som radar upp viktiga frågeställningar på sidan 44 från boken att fånga lärandet. 

Det tillsammans med en god portion humor skapar ha-ha upplevesler och genom humorn ge möjligheter till utveckling och lärande. I klassrumsstiuationen finns det inbyggda strukturer som kan hämma elever i deras utveckling och lärande men genom att försöka skapa ha-ha..... sid. 93 Gunnar Berenfelt och flera medförfattare. 

Avslutningsvis: Att vara pedagog är svårt men oerhört viktigt.

VA!

Efter att ha läst böckerna, Den svårfångade reflektionen, Varför pedagogisk dokumentation och Att fånga lärandet  blir jag förvånad över att ingen tagit upp utvecklingssamtalet när det gäller skolan och den pedagogiska dokumentationen.

Att komma till ett utvecklingssamtal utan att ha gjort en ordentlig kartläggning och funnit en förståelse kring elevens olika lärstilar är inte möjlig i dag.
Jag saknar den forskningsbaserade diskussionen kring hur man kan resonera och samtala om det lärande samtalet. Vad är det goda samtalet och hur vi når dit är ständiga och återkommande frågor för mig. Jag vill lära mer och dra slutsatser för att ta språnget vidare till min nästa nivå som pedagog. I mitt arbetslag på Eklandaskolan har vi en levande diskussion om hur vi ska samla, dokumentera och redovisa elevernas kunskaper och hur vi ska kunna individualisera undervisningen mer. Jag saknar skolan i ovan nämnda böcker, tyvärr.

Varför:

Varför verkar det som om det inte finns någon dokumentation från skolans värld. Jag läser och läser och hittar ”gamla” fakta från rapporter från 1996! När gjorde man den studien? Jag antar att den var gjord något eller några år tidigare. När rapporten kom, 1996, det var då vi hade windows 95!!! på våra datorer. 

På samma sätt som datorerna har utvecklats har lärarna och undervisningen utvecklats. Det måste ha hänt en massa saker inom skolans väggar som är viktiga att forska om. Jag har svårt att tro att de inte har skapats möjligheter i den svenska skolan inom ämnet pedagogisk dokumentation. Vi kan ta de nationella proven i engelska som ett exempel. De genomfördes i  årskurs 5 i hela landet och vissa avsnitt var att spela in samtal och resonemang på bandspelare eller dylikt för att man senare kan analysera och reflektera över hur elever lär sig. Min roll som lärare är, som Loris Malaguzzi säger att ”hästarna är redan törstiga”, att göra undervisningen så spännande och att ge eleverna möjlighet att utforska och skapa sin kunskap.

Hur:

Jag tycker det är viktigt att dokumentera min undervisning. Det har inte varit så lätt att få till en sådan dokumentation tidigare. Jag har ibland använt mig av lärarstuderande för att få hjälp med att själv se min egen profession. Att sitta ned med någon som kan hjälpa att öppna ögon på mig är en nödvändighet tror jag. Att bjuda in specialpedagogen kan vara ett hjälpmedel för att se hur man är som pedagog. 

I dag finns möjligheterna att ”beforska” och undersöka det egna lärandet och hur undervisningen bedrivs på ett enklare sett. Datorernas intåg har öppnat upp för oanade möjligheter.

Något som slår mig när jag läser om pedagogisk dokumentation inom skolan är att avsaknaden av tid är ett tema som ständigt återkommer. Det verkar som om förskolans personal har mer tid att sitta ned i barngruppen och att kunna samtala och reflektera över hur små barn lär sig.

Jag kan känna en avund till den, som det verkar, omedelbara kontakten som förskolepedagogen kan få till det lilla barnet och att man kan ta tid för att se och uppleva barnens inlärning.

I skolan har man ett antal ämnen och stoff att ta hänsyn till. Att vara medkonstruktör tillsammans med barnen, enligt Hillevi Lenz Taguchi i boken Varför pedagogisk dokumentation, gör att när vår gemensamma planering ger förutsättningar att förstå och viljan till att lära. Det kan ibland, när alla elever har förstått  hur man ska göra och eleverna känner sig trygga i det de ska prestera, då kan man få stunder när man kan sitta ned hos eleven och bara vara. Att ställa frågor kring ämnet faller sig då naturlig men även att samtala kring frågor som rör den enskilda eleven kan då bli av. 

De stunderna ger otroligt mycket i min kontakt med eleven och gör att min förståelse av denne ökar. Det ger mig möjligheter att senare i samtal i och kring det nödvändiga utvecklingssamtalet fördjupa resonemanget när det gäller elevens sätt att lära.